tiden rusar fram, igår träffade jag Emilio som var Caspers första kompis, de var så små när de träffades. Men nu är Casper snart tre år, verkligen en riktig treåring. Ibland driver han sin stackars mor till vansinnets brant. Han tjatar, ropar, frågar, testar gränser och prövar sina vingar. Precis som alla treåringar ska göra. Det är också en massa filosofiska funderingar, ibland svarar han "det kanske funkar" han har också grepp om att pappa tycker om att skoja. När pappa säger något tokigt lägger Casper huvudet på sned och säger "neeej" med ett lite leende eller så säger han "pappa, du är knasig"
Mamma blir så otroligt lycklig och stolt när Casper säger att han kan ta av sig skorna själv och lyckas med det. Men med tanke på att mamma är socionom blir hon allra stoltast när han visar sin empatiska sida. Casper och pappa har varit hemma den här veckan, Casper har varit lite febrig och hostig. Pappa har varit mycket febrig och ännu mer hostig. Vid ett särskilt jobbigt hostanfall kom Casper fram till pappa, höll en flaska med hostmedicin och sa "pappa, medicin nu" Mamma smälter...Det gjorde hon nästan idag med, när Casper tog sin lilla resväska på hjul och gick in i hissen med farmor. Han åkte ut på landet...mamma blev lite ledsen, men saken är ju den att mamma och Casper ses imorgon igen. Då blir det påskfirande!
